I våras hade min rese-abstinens vuxit sig alldeles för stor och det var dags att bege sig ut i vida världen igen. Med en fullpackad backpackväska, förväntningar till max och en längtan efter att slippa frysa så begav jag mig till östasien, alla svenskars paradis: Thailand, för att möta upp två redan uppvärmda kompisar. Efter en sjukt jobbig flygresa med en omänsklig lång mellanlanding i Moskva, så hamnade jag i Bangkok, Koh San Road. Därifrån tog vi oss runt med hjälp av buss, tåg, flyg, öl, thailändare och glädje till ställen som Koh Samui, Koh Pan Ngang, Chiang Mai, och även utanför gränserna till Laos och Vietnam.

Att beskriva hela resan på tre månader på några meningar vore omöjligt så vill ni läsa mer finns det under resedagboken.se --> evestorm. Visserligen vet jag att man oftast inte har så stort intresse av andras resor och upplevelser, man vill själv erfara, därför kan jag utan tvekan rekommendera landet som folk tröttnat på genom att bara höra andra tala om det. Vill man så är det möjligt att ta ett tio timmars flyg till ett främmande land och plötsligt hamna i: Sverige! Visserligen pratar de Thailändska i detta sverige men däremot kan man äta köttbullar och potatismod, marabou choklad, norks fjordlax, man kan lyssna på Ted Gärdestad på pubarna, dansa till Boten Anna på diskoteken och man kan spendera en hel resa med att bara träffa andra svenskar.

ELLER kan man lämna Sverige bakom sig (med vetskap om att man ju trots allt kommer tebax) och man kan uppleva det äkta Thailand och totalt förälska sig i kulturen, traditionerna, levnadsättet, de underbara människorna, maten (!!), naturen, musiken och stämmningen. Man kan åka longtailbåt, eldshowa, snorkla, bowla, fiska, laga mat, och bara leva livet.

Mina sista ord lyder: Koh Phi Phi. Ett av mina paradis på jorden. ♥


image2

 

Eldshow på Carpe Diem på ön Koh Phi Phi


image3


 

En av alla tusentals båtturer på Andamansjön vid Phi Phi's vackra öar




image4

Mekongfloden i Laos


image5

På djungelbaren högst upp på ön Koh Samui


...att inte våga är att förlora sig själv"

Detta är mitt främsta motto och jag kämpar hårt för att leva efter det, på vinst och förlust. Just därför kommer min nyskapade blogg (inspirerad av min underbara mamma) handla mycket om de äventyr som jag har förverkligat och alla de tusentals som jag fortfarande drömmer om. Enligt mig är hela livet ett äventyr så därför är begränsningarna för bloggens innehåll få, och begränsningar för bilder finns inte eftersom en bild säger mer än tusen ord. Mer behövs inte sägas, för nu sätter bloggandet igång!

"I'm gonna live when I'm alive, I'll sleep when I'm dead" --> kunde ha varit ett ytterligare motto om jag inte hade älskat att sova så mycket som jag gör..

image3