Mitt svenska lagomma jantehjärta älskar årstider. ALLA årstider! Jag skulle aldrig kunna leva utan dem, aldrig kunna bo i året-runt-sommar. Och här kommer beviset; att trots en galet solfattig och ruskig "det mesta regnar bort" sommar så har jag nu börjat längta till hösten. Den mysiga färgglada hösten. Tända ljus. Dricka te. Sparka i lövhögar. Bygga inomhuskojor.


Spela Fia med knuff känns höst. Min redangubbe vill aldrig mysa framför en film längre, han spelar hellre brädspel :)



Förutom en längtan till hösten (som jag vet att jag kommer ångra när mörkret, kylan och framförallt november smyger sig på) så blev jag så längtig efter hus när jag läste bok för Alma. Hemmahuset. Det odet lät helt magiskt i mina öron. Kanske för att jag kommer ihåg känslan av att ha varit ute och gått på kvällen, kanske en mörk höstdag, och närmat mig Hemmahuset. Lite frusen har jag stannat framför huset och tittat in genom upplysta fönster och sett värme och kärlek. Kännt att jag tillhör, hör hemma. Den känslan vill jag ge mina barn.


Denna veckan har varit feber, förskola och tornbygge. Bra förberedelse inför jobb nästa vecka.

Kommentera

Publiceras ej