Jag har svår skrivkramp just nu och får inte knappt fram ett ord. Det står helt stilla. Och anledningen till det är att jag hade tänkt skriva om en av de största tacksamheter jag känner och någonsin kännt. Min tacksamhet över Alma. Saken är att jag vet redan på förhand att det absolut inte kommer gå att beskriva i ord hur jag känner för henne. Dömt att misslyckas. När jag ändå ska försöka så blir det bara helt tomt. Tomt på tankar och ord. Därför att kärleken till henne inte ryms i sinnet, den kärleken är en del av hela mitt väsen. Okej nu blev det ändå väldigt smörigt! Så jag sätter punkt för mitt försök till känslosnack där och hoppas att budskapet om tacksamhet gått fram!
Idag var Alma och Philip och hälsade på mig på jobbet, det gjorde den här jobbedagen till årets bästa. Vi åt även lunch tillsammans på Vegeriet och Alma klämde två stora raw-chokladbollar.
...FREDAAAAG!!!!!!
Idag var Alma och Philip och hälsade på mig på jobbet, det gjorde den här jobbedagen till årets bästa. Vi åt även lunch tillsammans på Vegeriet och Alma klämde två stora raw-chokladbollar.
Jag längtar till imorgon för då är det äntligen...
Kommentera