Att bara ha varann. Det vackraste. Sådana stunder har jag ofta. Hur otroligt rik är jag inte då! En av de stunderna hade vi häromdagen när Philip och Alma mötte upp mig efter jobbet. Alma som kommer springande mot mig för att ge mig en kram. Två sekunder senare vill hon bara vara hos sin pappa. Hon har blivit väldigt pappig, och det gör mig så glad!! Sen gick vi vidare till det här stället:
Vilket kan det vara? Min absolut första dag i Lund kikade jag in här och blev såld direkt. Efter det gick det aldrig mer än en vecka mellan besöken. Några år senare satt Philip där och väntade på mig. Som om han alltid suttit där och väntat på just mig.
Stunder av stillhet. Ögonblick av ro ibland. Och min älskade Alma med all sin nyfikenhet och sprallighet.
Vilket kan det vara? Min absolut första dag i Lund kikade jag in här och blev såld direkt. Efter det gick det aldrig mer än en vecka mellan besöken. Några år senare satt Philip där och väntade på mig. Som om han alltid suttit där och väntat på just mig.
Vi tog med oss fikat och satte oss i solen vid domkyrkan. Jag ville supa in varje millimeter av Lund, en stad som jag älskar och kommer sakna. Men förhoppningsvis inte klamra mig fast vid i sinnet. Allt kommer. Allt går.
Stunder av stillhet. Ögonblick av ro ibland. Och min älskade Alma med all sin nyfikenhet och sprallighet.
Kommentera