Det blir inte av att jag skriver. Varken här eller någon annanstans. Jo det kan vara att jag försökt ta semester från skärmandet, men jag tror även att det är att jag inte orkar. Känslomässigt. Orkar, eller kanske vågar inte känna efter och sen sätta känslorna i ord. Allt är lite förvirrat, obestämt, skört och nytt (och ändå ibland alldeles för gammalt!). Där kom lite beskrivande ord! 

Jag saknar Lund... Eller så saknar jag fotfäste. Vilket jag egentligen vet att jag inte heller kände i Lund sista tiden. Att våga är att förlora fotfästet en stund, bla bla. Tänk om vi vågade åt fel håll? Tänk om det vi inte vågade var att stanna kvar?

Det enda min medfött oroliga själ blir tillfälligt lugn av är Philip. Han är mitt serum. För några dagar sedan när jag som vanligt försökt förklara mina jobbiga känslor för honom så kom vi på en liknelse på vår sits. Att vi just nu är ett frö i jorden. Litet, ömtåligt och ännu utan rötter. Det senaste året har vi förberett jorden, tagit reda på vilka förhållanden som just vårt frö behöver för att gro. Utifrån de funderingarna flyttade vi hit.

Nu har vi alltså sått vårt frö och börjat vattna lite smått. Och det är DEN känslan som är jobbig, att vara i jorden men varken ha rötter eller en skymt av något grönt som växer! Som vid odling krävs tålamod och jag är alldeles för ivrig (sluta vara så hied eve!) och vill se bevis på att vi planterat rätt NU. 

Men det kommer växa, det har Philip lovat, och det är ju trots allt en trädgårdsmästare jag blev tillsammans med :) Huvudsaken är att vi vattnar vårt eget frö, och inte påverkas till att vattna någon annans. Det är svårt ibland att hålla isär vad som kommer från hjärtar och vad som kommer från andras åsikter.


Jag fortsätter på tema växter och visar en bild på när jag och Philip var på en spännande föreläsning förra veckan. Om hur man kan använda växter i naturen i läkande syfte. Bränn oss på bål ;) brännässla är förresten det nyttigaste man kan äta! 



Den här coolingen har en härlig pappavecka nu medan jag börjat jobba på riktigt. Mer om det en annan gång. Nästa vecka börjar hon förskolan. Philip börjar jobba efter det och sen är vardagen igång på riktigt. Hujedamig! 😜



Kommentera

Publiceras ej