Nu har vi landat på riktigt och njuter av att vara lediga och kunna slappna av! Jag matar på med en hel del bilder på vad vi gör om dagarna.


Vi lagar en massa god mat! Äntligen äntligen finns tid till att experimentera med goda nyttiga recept och jag tenderar till att bli smått manisk men Alma, Philip och mormor är tålmodiga och uppskattande provsmakare. Här en supergod pizza gjord på broccolibotten.


Chokladpudding gjord på avokado!


I helgen som var unnade jag och Philip oss spa och en natt på hotell vid vackra Hooks Herrgård. En lyx att bara få vara med varandra helt ostört.


Vi passar på att vara ute i skogen mycket. Här på tabergstoppen, drygt 300 meter över havet, lika högt som Nässjö ligger alltså. (På nätterna har jag dock drömt mycket om havet och saknat det, något jag aldrig gjort förr!).


Philip känner sig hemma i skogen. 


Sen har vi förstås myst mycket framför brasan och Alma fixade sin egen favoritplats med hjälp av en låda och ett fårskinn. 


Och tro det eller ej, våren har börjat visa sig och snögubbarna smälter! Kanske inte så vårig bild jämfört med hur det ser ut i Skåne men vi försöker att inte jämföra hehe.

Snart påsk!
Igår följde jag med min syster på en föreläsning som handlade om psykisk ohälsa. Om verklighet kontra ideal, om resurser kontra krav, om prestation kontra självkänsla, om individualism kontra gemenskap och om hallon-lakrits dödskallens kluvenhet. Med andra ord hann föreläsaren (Cajsa Tengblad) klämma in rätt mycket tankar på bara en timma, men mer tid behövdes inte för att ge oss något att fundera på. 

Vi alla i publiken mmm-ade åt alla självklarheter som sades. Som att vi ställer för höga krav på oss själva. Att vi jämför oss för mycket med andra, eller snarare med fantasibilden av hur andra har det. (Hon sa att om vi alla hade gått med våra liv i två genomskinliga plastpåsar så hade ingen velat byta liv med någon annan). Att vi sover och vilar för dåligt. Att vi lägger för mycket tid åt att stirra på skärmar. (Vi är rädda för att missa något eller dissa någon). Att vi inte vet hur vi ska hantera obekväma känslor NÄR och INTE OM livet är jobbigt. Den psykiska ohälsan har ökat och hon berättade att idag är det många som behöver åka in till psykakuten för att det tar slut med ens partner. Vi är vilse. Och vi är ensamma. På en PowerPoint bild visar hon en annorlunda karta över världens länder utifrån människornas känsla av gemenskap. Sverige är det mest individualiserade landet. Här får var och en klara sig själv, enligt kartan.

Mmm, tänkte vi. Självklart men ändå så svårt att förändra. Men inte omöjligt! Jag bröt ihop en lång sväng i förrgår av kollaps efter ett halvårs (ett års.. två års?!) jobbigheter, en omfattande flytt och en insikt i att vi ännu inte landat och hittat vår plats på jorden. Det allra värsta var att jag kände mig svag och skämdes lite över det. Tills jag tillät mig vara svag och istället växte. Att tillåta sig vara, och kanske framförallt VISA, sig svag är det som ger oss kraft att vara starka. Tror jag. Alla människor är hälften mörk lakrits och hälften röd hallon. Även de som inte låtsas om det.

De flesta har en First aid kit för eventuella fysiska skador. Det vi behöver är även en för själen. En beredskap inför när, inte om, livet blir jobbigt. Vi behöver bli bättre på att be om och ta emot hjälp. Och på att göra det som vi vet att vi mår bra av.



Det här mår jag bra av och är något jag vill prioritera :) 
Vi var absolut förbereda på att vi flyttade till kallare breddgrader och att vintern varar längre här. Trots det blev det en chock att vakna till så här mycket snö igår!


Men det är vackert. Alma gnällde lite över att behöva pulsa i hög snö men älskade att bygga snögubbe och åka pulka.


Det gick undan i de branta backarna och innan jag hann ta ett kort var de redan nere.


Vi bodde ett par dagar i Hjärup innan flytten och där såg det ut såhär på marken. 

Jag hade velat formulera lite tankar och känslor kring flytten och nu-situationen, men det är bara ett enda virrvarr i hjärna och hjärta just nu och det enda jag klarar av är att låta det få finnas där. Virrvarret. Tiden får gå innan jag börjar formulera och analysera (som jag annars brukar ha alldeles för bråttom med). Nu är nu.