Denna uttjatade mammakänslan av att inte räcka till... Hur botar man den egentligen? Philip hörde någonstans att det är just känslan av otillräcklighet som driver människan framåt. Som får oss att vilja förbättra och utveckla. Kanske är det därför känslan är så vanlig hos mammor (och pappor förstås). För att vi ska bli bättre föräldrar åt våra barn. För att barnen är framtiden. Äsch vad klyschigt det blev.


Denna veckan har jag känt mig jagad av otillräcklighetskänslan. Nej förresten jag har försökt jaga ikapp den på nåt vis. Försökt räcka till för ALLA. Lekt Daidalos labyrint och fikat på Lennarts konditori. Låtit Philip komma iväg på träning. Gurglat ikapp med Smilla. 


Försökt vara en tålmodig och glad mamma. En positiv och kärleksfull partner. En förstående och inlyssnande syster. En tacksam dotter. 


Med andra ord en vecka bäddad för bråk och tårar...

Tillsammans med mycket kärlek förstås! 

Sedan vill jag skriva ett par ord om en annan jobbig känsla. Eller snarare fenomen. Fenomenet att jämföra sig. Vilket kan väcka flera olika känslor. Avundsjuka. Ångest. Skuld. Bitterhet. Att jämföra sig måste oxå vara biologiskt på något sätt. Ha något med flockbeteende att göra. Men vete sjutton om det leder till utveckling, snarare avveckling. En fin berättelse om att jämföra handlar om en kvinna som visar upp en ros för en grupp människor. Rosen är precis som rosor är. När hon sedan håller upp en tusensköna i andra handen kan hon konstatera att rosen är större än tusenskönan. Därefter lägger hon ifrån sig tusenskönan och tar upp en solros. Hon konstaterar att rosen är mindre än solrosen. Attributen stor eller liten fanns inte för rosen innan den blev jämförd med. 

Min tanke är att jag kan låta känslan av att inte räcka till få vara där, så länge jag inte jämför mig och får för mig att alla andra klarar allt så mycket bättre!

Det strular med att ladda upp bilder på bloggen så förmodligen kommer det inte att bli så mycket skrivet. Sen är det svårt förstås att hitta tid, och ännu svårare att ha rätt inställning och humör just när det finns tid över. Som nu när jag har tid men känner mig depp och sur. Men det kommer inte att bli en klagoblogg så därför blir det mest blandade bilder nu. På livet som husägare, tvåbarnsmamma och smålänning! 


Fika på Philips berömda bärpaj i vår nya trädgård! Alma älskar dammen (som vi kommer ta bort).
Skumbad i vårt nya spygröna badkar. Spännande att se vilken färg badkaret kommer att ha efter badrumsrenoveringen (dvs vem av mig och Philip som vinner).
Mysig utflykt till det småländska landet med mormor. Skog och mormor - två underbara anledningar till att bo här!
Oaklake city, här valde vi att bosätta oss.

Plötslig vill jag skriva lite. Inte för att jag är så hemskt inspirerad eller nåt. Verkligen inte för att jag har tid över. Kanske mest för att jag känner ett behov av att formulera tankar i skrift, så som jag haft sen jag var liten. Kanske vill jag även skriva här för att längre fram kunna gå tillbaka, se i backspegeln på hur livet såg ut nu. Som nybliven tvåbarnsmamma. Eftersom jag knappt hinner med att uppleva nuet NU! (Vilket såklart ger mig dåligt samvete). 


Jag vete sjutton om jag kommer hinna skriva mer än detta inlägg, återstår att se!




Så här ser min backspegel ut just nu, fortfarande ovant med två små där bak!