För bara några veckor sedan hade jag aldrig trott på det jag kommer att skriva nu. (Inte ens med bildbevis). Att jag faktiskt kan lyckas med att lägga två barn ensam!! All by my self! Peppar peppar, inget jinx nu... Gött för mig, gött för barnen och det är nog otroligt skönt för Philip att slippa sitta på jobbet och känna oro över kvällskaoset här hemma. Han kan åka å träna på kvällen utan att känna dåligt samvete.
Jaha, efter en hel dag med familjeliv väljer jag alltså att krypa ner under filten, tända ljus, äta mögelost i bare och... se på andras familjeliv! Familjeliv maxat med barn. Det är ju underhållning förstås, och ibland en befrielse pga igenkänning (om man nu kan jämföra 2 barn med 10??). Fast här kommer det intressanta: jag kan till och med känna lite avundsjuka, och lite längtan efter ett liv med galet många barn. Mitt förnuft skulle aldrig tillåta det såklart men utan att överanalysera tror jag att det handlar om att jag verkligen trivs med familjelivet. Jag älskar att ha barn. Jag är otroligt lycklig och tillfreds med mitt liv och jag har verkligen landat i mig själv sen jag blev med familj.
Vi var i Skåne främst för att träffa Philips familj men på lördagen fick jag ett par timmar för mig själv i Lund. När jag vandrade runt i stan fick jag många nostalgiska minnesbilder från ett gammalt liv. Ett liv som färsk hemifrånflyttad student. Jag älskar att minnas. När jag sedan väntade på tåget mot hjärup hade jag istället ett sug i magen av längtan efter min familj. Jag kan bara vara utan den i ett par timmar!
Kommentera