Kom i snack på öppna förskolan igår. Med en icke-småbarnsförälder. Snack om "alla krav och måsten" på föräldrar idag men framförallt om sociala mediers skuld till en "onyanserad bild" av hur andras liv ser ut. Jämföra jämföra jämföra. Alla andra verkar hinna med så mycket. Ha det så mysigt och glatt hela tiden. Såklart är det inte så. Icke-småbarnsföräldern menade, så förnuftigt, att det gäller att inse att den ensidiga bilden inte stämmer. Vara kritisk till det som visas upp.
Jaaaaa det är så himla snusförnuftigt och alldeles alldeles omöjligt att säga emot. MEN DET GÖR INGEN SKILLNAD! Sluta ge mig dåligt samvete för att jag jämför. Sluta lägga ansvaret i mina egna händer för vad jag "väljer" att ta del av i t.ex. sociala
medier. Men även i tidningar, tv, böcker, i fikarummet på jobbet, på släktkalaset och så vidare i all oändlighet. För vi får ju ta del av andras verkligheter hela tiden. Vi jämför våra val med hur jobbarkompisen har det, vad forskningen
säger (ånej den säger emot sig själv, hur ska jag då göra?!), vad sa Bvc nu senast egentligen och hur gjorde våra föräldrar då?
Tiderna har alltid förändrats. Såklart. Men när jag var 12 år skaffade pappa vår första dator. Och INTERNET. (Och netmeeting där lilla flickan jag satt och chattade med kineser, amerikaner och österrikare till musik av vaya con dios. Aah minnen!).
Det är 20 år sedan och idag har vi internet i fickan. Jag är helt övertygad om att just den utvecklingen är den största prövningen för småbarnsföräldrar idag. Inga tidigare generationer har behövt förhålla sig till sociala medier, det konstanta nyhetsflödet,
skärmtid, "förenklingen" med e-tjänster, informationen på Google, den blixtsnabba kommunikationen med andra människor, gps, och att aaaalltid kunna vara uppkopplad (och typ alltid välja att vara det). Det går inte backa bandet och det går inte
att låta det rulla på. Det är min övertygelse. Vi måste uppfinna ett vettigt förhållningssätt. För våra barns skull. För vår psykiska hälsas skull.
Jag har svårt att hitta balansen. Försätter leta. Är ganska säker på att den röda tråden gick väldigt förlorad i denna text, precis som i vardagen!
OBS, det är inte babyn på bilden som skapat kaoset ;)
Kommentera