...allihopa, jag med. Fast på väldigt olika vis. Min långsökta tanke är att det inte är en alldeles lätt värld att vara barn i. Eller vuxen heller för den delen. Mycket lidande både fysiskt och psykiskt som vi alla måste överleva. I Sverige har vi det otroligt gott ställt när det handlar om de fysiska behoven, jämfört med andra länder, även om det faktiskt finns barnfattigdom också i Sverige. Här visar sig lidandet mer i psykisk form. Stress, ångest, depression. Alla barn som blir vuxna är maskrosbarn enligt mig. Alla barn gör mig otroligt imponerad över deras inre styrka. Men dem jag egentligen ville skriva om (för jag har ju en förmåga att ta tid på mig att komma till saken) är de barn jag jobbar med. Barn mellan 0-18 år. Maskrosor som kämpar för att ta sig igenom en asfalt skapad av krav, förväntningar, förmaningar, oförståelse och maktutövande. Jag gillar inte tanken på att maskrosbarn skulle vara den lilla klick som blir ordentliga vuxna med jobb och villa utan missbruk och kriminalitet. Allas kamp är lika stor. Oavsett resultat.
En bild från kalaset i Hjärup i helgen. Endast Porsche är bra nog för Alma.
Vill tipsa om en bra bok oxå! Feelgood-bok med bra budskap. Som till exempel att det är bättre att vara sig själv och bli ensam än att vara någon man inte är och känna sig ensam.
Ett sommartecken. Och en påminnelse till mig själv att jag jobbar med rätt saker.
Vill tipsa om en bra bok oxå! Feelgood-bok med bra budskap. Som till exempel att det är bättre att vara sig själv och bli ensam än att vara någon man inte är och känna sig ensam.
