Den rubriken är kanske en lite väl dramatisk beskrivning av det jag känner. Men ändå är det de första ord som kommer till mig när jag befinner mig i den här naturen...
Jag trivs väldigt bra i öppna landskap. Och nära havet har varit underbart att bo. Samtidigt har jag nog alltid haft en krypande saknad efter ändlös (eller vad som ser ut som ändlös i alla fall) skog och stilla sjöar. Tänk vilken lycka att jag dessutom har funnit mig en skogstokig man! Som vill dela sitt liv med mig i stillhet och enkelhet.
Och att vår lilla skatt tycker om att kratta löv är ju ett plus om vi ska bo i närhet av många träd ;)
Lyxigast av allt är att vi egentligen slipper välja. För vi kommer fortfarande ha kvar havet och de öppna landskapen. När själen behöver få ro så tar det bara 1,5 timmar med tåget och vips är vi i vårt älskade Skåne bland älskade vänner och familj.
Jag trivs väldigt bra i öppna landskap. Och nära havet har varit underbart att bo. Samtidigt har jag nog alltid haft en krypande saknad efter ändlös (eller vad som ser ut som ändlös i alla fall) skog och stilla sjöar. Tänk vilken lycka att jag dessutom har funnit mig en skogstokig man! Som vill dela sitt liv med mig i stillhet och enkelhet.
Och att vår lilla skatt tycker om att kratta löv är ju ett plus om vi ska bo i närhet av många träd ;)
Lyxigast av allt är att vi egentligen slipper välja. För vi kommer fortfarande ha kvar havet och de öppna landskapen. När själen behöver få ro så tar det bara 1,5 timmar med tåget och vips är vi i vårt älskade Skåne bland älskade vänner och familj.
