!Varning!
Denna text bör ej läsas av dem som tror att det inte går att njuuuta av sina söta småttingar och samtidigt tycka att småbarnslivet kan vara extremt jobbigt emellanåt. Eller ofta... beroende på barnens ålder.
Bör ej heller läsas av dem som tror att det inte är värt det att ha barn eftersom det verkar sjukt jobbigt. Fast tror man nånsin det på riktigt?
!Varning!
Så till saken. Jag funderar på hur just jag och Philip gör för att överleva småbarnsåren. Jo ordet "överleva" låter ganska dramatiskt, man överlever ju rent fysiskt (oftast?). Fast när känsla PANIK uppstår så kommer tanken "hur ska jag överleva?!" som ett brev på posten. Även tanken "jag rymmer, byter identitet, flyttar utomlands och ligger på en karibisk strand resten av livet". Återigen, inte många föräldrar väljer det framför att leva med sin familj för det ääär värt det jobbiga!
Listan:
- Vi släpper så gott vi kan. Skiter i städ, tvätt, disk, dusch, att byta sänglakan osv.
Det är möjligt att laga mat ändå... Bara inte lika möjligt.
- När vi får för oss att det inte går att släppa mer (pga finns inga rena underkläder kvar) så är det inte sant. Det går alltid att släppa liite till.
Hon lider förhoppningsvis inte av "lite" skitiga kläder. Vill vi inte se smutsen så hänger vi över en haklapp (vilket vi kanske borde gjort redan innan).
- Skärmtid. Såklart. Massor. Eller lagom.
- Vi försöker tillåta oss att känna alla känslor. Det är okej att bryta ihop.
- Prinskorv till middag ca 5 av 7 dagar i veckan.
Får nog fortsätta denna lista en annan gång, den kan ju bli hur lång som helst.
Nu hade jag ingen prinskorvsbild. Så här nyttigt kan det faktiskt bli ibland, men äntligen har jag hajat det här med att -lägga till- nyttigt istället för att försöka utesluta onyttigt.
Kommentera