Jag vill skriva nåt om att min och Almas sommar tillsammans har nått sitt slut. Om att jag älskar henne så mycket att det svämmar över i mig. Om att kärlek och rädsla för att förlora ofta går hand i hand och om att det förmodligen är mer fridfullt att älska utan att ha begär. Begäret efter att klamra sig fast och illusionen om att nånting kan vara för evigt. I den friden är jag inte (än på länge) men jag är i alla fall så otroligt tacksam för all tid jag haft med min dotter den här sommaren!!


Den här omgångenmammaledighet har haft fördelen att jag kunnat utvärdera den förra och göra vissa justeringar. Som att sänka kraven till exempel! Vi har hoppat mycket studsmatta tillsammans. Istället för att ränna runt på aktiviteter och trötta ut oss.


Vi har badat/duschat tillsammans och sen myst i handdukarna framför barbapappa. Vi har ätit chips tillsammans de kvällar hon inte har velat sova och vi har haft picknickar i parker. Imorgon väntar jobb och en ny sorts vardag. Spännande!

Kommentera

Publiceras ej