Vilken skillnad det är att gå till jobbet när det är ljust ute. Såklart. Den största skillnaden är att jag inte har lika bråttom att komma fram i tid. På väg till jobbet idag funderade jag över hur jag förändrats sedan jag fyllde 30. (Haha jag vet att det bara var knappt tre månader sedan, så det är snarare kris-och-kompass-krisen som gjort förändring, men det låter roligare att det är 30-årsfyllandet).
Karavan på väg till jobbet, "äta jobba sova dö".
1. Jag brukade packa upp varorna på rullbandet med streckkoden mot mig och packa ner i snabbt i kassarna - numera skiter jag i streckkod och om jag märker att jag blir stressad av kön så packar jag ääännuu lååångsaaammaaaree...
2. När en uppgift skulle delegeras ut och alla blev knäpptysta så brukade jag tillslut säga "jag fixar det" - numera är jag tyst.
3. Jag påbörjade ofta flera saker samtidigt. Letade fram ett nummer på datorn samtidigt som jag kollade hemnet på mobilen samtidigt som skrev handlingslista på ett papper samtidigt som jag försökte få på Alma pyjamasen - numera gör jag EN sak i taget och det går snabbare. (blir dock en hel del återfall men de behöves för att jag ska bli ännu säkrare på vad jag vill)
4. När jag kände mig stressad av att inte hinna med något brukade jag sätta mig själv i arbete snabbt - numera tar jag en kopp te eller läser en bok tills stressen är helt borta, DÅ kanske jag möjligtvis sätter igång. Eller inte.
Det tog mig 30 år att lära mig något i praktiken som jag vetat sen länge i teorin. Men om jag blir stressad av den tanken så tänker jag "åh vad skönt att jag har 70 år kvar att leva stressfritt"!
Karavan på väg till jobbet, "äta jobba sova dö".
Stripigluggpåjobbet-dagen :)
Kommentera