Det blev jul i år igen! Nånstans mellan jobb, jobbintervjuer, magsjuka, förkylningar, Almas kalas, kalas igen, nån annans kalas, städning inför fotografering, städning inför visning (i onödan) och alla "vanliga" hushållssysslor så smög julen sig obemärkt nära tills den satt på vår näsa och sjöng bjällerklang!


Först ut var julfirandet i Småland med mamma pappa systrar svågrar hundar och katter. Grandoft och en brasa i spisen är det mest lugnande jag vet. Trodde jag, tills jag fick stickor och garn i julklapp! Nu är att sticka framför brasa gran det mest lugnande. Mycket tantvarning på det. Även tantvarning på att jag slog in alla julklappar i sparat presentpapper från Almas kalas hehe. 


Såklart plättbakning hemma hos mormor, lugnade för en numera halvgalen (men så rolig!) tvååring. 


Tomten tittade förbi.


Det gjorde han även i Skåne, Nässjö - Hjärup är inga avstånd för tomten! Nu har Alma en heeel del att leka med 😜 hon får leka med allt en månad, sen slår vi in allt igen (i det sparade pappret ;) gömmer det och tar fram det till nästa jul igen. Då blir det som nytt igen! Fiffigt va?! Barn har guldfiskminne. 

Minimalism.

Och utopi...


Dan före dopparedagen hann vi med en egen julafton som familj också. Bara favoriterna på julbordet. 


Av oss fick hon denna noga utvalda julklapp: TEJP! Hon blev tejpgalen sen.

Bakom känslan av stress pga många bollar och ingen vila, och känslan av stress pga konsumtionshets och överflöd, 
så finns en mycket starkare känsla av tacksamhet över att ha så många älskade att kunna fira jul med och över att vi är mitt uppe i en spännande resa och förändring! Inför detta nyår vill jag hinna skriva ner en liten kort berättelse om året som varit. Jag vill verkligen kunna läsa den om tio år och tänka "WOW! Klarade vi allt det?! Vad starka vi måste vara."

Kommentera

Publiceras ej