Vissa dagar är det svårare att känna tacksamhet. Långa stressiga jobbdagar. Även om det är just de dagarna då det kanske är som viktigast att hitta något litet att vara tacksam över. Sådana dagar brukar jag tänka att "jag är tacksam för att jag har ett jobb i alla fall". Men de orden låter som att de kommer från en butter gammal surgubbe (eller en veta-bättre-vuxen) och inte ett dugg från hjärtat.
Så här kan en sån dag se ut! Jag är tacksam för att det går tåg till jobbet i alla fall. NÄ falskt igen! Hatar att pendla.
För att det här inte (endast!) ska bli ett deppigt tråk-inlägg kommer nu ett stort MEN, i ett försök att vända stämningen.
Idag gjorde jag och en kille mindfulness ihop, hans mål är att kunna använda det istället för att slåss.
Så här kan en sån dag se ut! Jag är tacksam för att det går tåg till jobbet i alla fall. NÄ falskt igen! Hatar att pendla.
För att det här inte (endast!) ska bli ett deppigt tråk-inlägg kommer nu ett stort MEN, i ett försök att vända stämningen.
MEN jag är sjukt tacksam för att jag får möjlighet att träffa en massa underbara familjer i mitt jobb! För att de släpper in mig i deras liv när det är som mest kaos. För att de vågar be om hjälp. För att de litar på mig. För att skrattar och gråter samtidigt.
Idag gjorde jag och en kille mindfulness ihop, hans mål är att kunna använda det istället för att slåss.
Kommentera