tormenta

Just nu sitter jag och tittar på prinsbröllopet och fäller en tår, ler medkännande åt den nervösa prinsen och skrattar igenkännande åt att prinsessan Leonora inte vill sitta still. Herregud så gammal jag har blivit! Eller bara väldigt sentimental på sistone. Jag blir tårögd av precis allt som är minsta lilla gulligt nuförtiden. Som till exempel att min dotter dansar runt midsommarstången för första gången. Fast med en sammanbiten min även om jag tror att hon tyckte om det. Det är som att hon ibland vill suga in vad som händer helt och håller innan hon visar känslor. När det sedan är slut ropar hon "meeer!". 
Här åker snart prästens lilla kråka ner i diket. Tur att vi var tre som kunde turas om för dansen höll nästan på en timma! 
Vädret var perfekt midsommarväder (sol mellan regnskurar), sången i kyrkan var vacker, hundarna var många (till Almas glädje), tupplurarna under dagen var behövliga, och maten var såååå god!
Tack mina älsklingar för en midsommar i klass med ett prinsbröllop. Att fira midsommar när man har barn är helt jävla underbart om nån frågar mig!
(Tack också till babblarna, jag är glad att ni finns)