Med hösten kommer mörker och eftertanke. Det finns tid till och behov av lite mer stillhet, lite långsammare tempo och att vända sig mer inåt än utåt. För mig i alla fall. Mörkret tvingar på nåt sätt att jag stannar upp och känner efter. Sen är det inte alltid särskilt bekvämt det som dyker upp när jag känner efter. Men då får det va så! Jag är mer vän med hösten nu än jag nånsin var när jag va yngre. 


Att vara ute mycket hjälper när tjötet i huvudet (om vad som behöver göras, om något att vara orolig för, om vad jag borde gjort annorlunda, om vad jag glömde handla, bla bla bla) tar över för mycket. Det har blivit betydligt mer utetid i livet sen vi fick barn! 


Vackra färger på filosofi-huset i lundagård! För tio år sen satt jag där inne och låtsades ha en "favoritfilosof". Alla hade en. Tror jag valde Nietzsche, fast jag knappt kände till honom. Just det, jag låtsades oxå förstå skånska! Haha, idag kan jag inte förstå hur jag inte kunde förstå :)


Nu när Alma går på förskola så hakar jag på andras mammaledig-promenader istället! Det är så himla speciellt att se en nära vän bli förälder. Speciellt fantastiskt! Hoppas Alma och Agnes tar tåget till varann i framtiden ;)


Tur det går tåg. 

Kommentera

Publiceras ej