Jag insåg idag varför jag tycker att varje vår och höst är så magisk, medan sommaren och vintern är helt okej. Därför att det är på våren allting föds på nytt och på hösten som allting dör igen. Föds och dör. Naturen känns som allra mest levande när den föds och dör. Vi människor påverkas som mest när något/någon föds eller dör och kanske är vi som mest levande då. Det vi ibland (ofta) glömmer är att ALLT föds och dör hela tiden, på cellnivå. Om vi insåg det, inte med intellektet utan med känslan, skulle vi nog vara mer levande mest hela tiden.
Att vara närvarande är en väg till att inse förgängligheten. Jag fick tips om ett roligt sätt att öva närvaro på. Genom att färglägga! Väldigt roligt och avslappnande (och bra alternativ för mig som inte kan måla fritt). Jag har alltid varit avis på Philip när han sitter och målar och är helt uppslukad av det.
Hoppas inte mina inlägg är för flummigt filosofiska och därmed sömnpillriga.., men jag är inte säker på att jag kan skriva på nåt annat sätt 😜 Här är i alla fall en bild som visar vad som händer i min (inte särskilt filosofiska) vardag; nämligen att Alma börjar med tofs som sin far, haha.
2 kommentarer
Maja
11 Sep 2015 22:43
Jösses, då är man stor om man börjar med tofs :o
AL
04 Oct 2015 11:51
Va inte orolig, du skriver jättebra :) myyyys .... kanske funkar det för mindfulness att färglägga men jag ifrågasätter om det har så mycket med kreativitet att göra ;) det blir mest kreativt om du målar utanför linjerna, Evve!
Kommentera